Mitt sociala självmord

Ute skiner solen från en koboltblå himmel. Träden sprakar i nyanser från limegrönt till blodrött. Luften är klar och krispig. Det är SÅ skönt att lämna jobbet och att höra dörren gå igen med en dov smäll efter mig. Men det är inte för att jobbet i sig är jobbigt. Inte för att patienterna har varit speciellt krävande eller arbetsbelastningen extra hög. Nej, det som är mest befriande med att lämna jobbet och de kacklande hönorna  därinne i personalrummet, är de iskalla blickarna. Viskningarna. Tystnaden när jag kommer in i rummet.

Allt detta började någon vecka innan valet när jag bestämde mig för att inte tiga längre med vilket parti jag skulle rösta på. Som så många andra i vårt land så är jag SÅ trött på att nyheterna fylls av krig, mord, rån, bilbränder, flyktingkriser, våldtäkter och elände. Jag är så trött på att man ska sitta och se på när vårt land tar emot människor från hela världen, öppnar famnen, hjärtat. Sedan står den ena politikern efter den andra och kliar sig i huvudet över varför pengarna inte räcker till våra pensionärer, vård och skola.

Visst ska vi hjälpa till! Jag är ju inte utan empati och medkänsla! Nej, tvärtom. Jag är en sådan som gråter till tecknade Lejonkungen, flyttar daggmaskar från vägen och skriker ”AKTA GRODAN!” när vi är ute och kör bil på våta sommarvägar. Liv är lika med värde. Så är det ju. Men det är ju också det där som blir hela knorren på historien. Pudelns kärna. Det som alla dessa ”förståsigpåare” som i alla fall jag har debatterat med, inte förstår. Jag har inget emot invandrare, flyktingar, muslimer, engelsmän, norrmän eller vilka ”de” än må vara – så länge ”de” respekterar oss och vårt land när de kommer hit. Precis som de vill att vi ska respektera dem när vi kommer till deras land.

Men sen har ju politikerna tagit sig vatten över huvudet med antalet flyktingar de släppt in i landet, beviljat uppehållstillstånd för (på vilka grunder osv), och allt runt i kring det.  Att det på de flesta bilder och filmer från krigsdrabbade områden visas just bilder på kvinnor och barn, men i själva verket kommer unga friska män därifrån -är inget som de flesta politikerna verkar reflektera över.

Just sånt här blir jag förbannat trött på och har innan valet delat lite hintar på mina sociala medier så att man ha kunnat gissa sig fram till vart jag står. Men så strax före valet, så gick jag ut med att jag röstar SD. Oj oj oj. Som kvinna. Relativt högutbildad. Jobbar inom vården. Har en dotter. Det tog skruv, kan jag säga! Kommentarerna på Facebook lät inte vänta på sig. ” Du borde skämmas!” ”Du borde inte jobba med människor!!!” ”TÄNK OM” ”Hur TÖRS du ?!” ”Du LJUGER!”.

Ja, det var ju i mitt ”försvar” om varför jag röstade som jag röstade som dessa kommentarer kom. Jag berättade sanna anekdoter från mitt liv, som både jag och min dotter varit med om. Sexuella trakasserier, stölder, svårigheter att bo i samma bostadsområde som ett flyktingboende etc. Och även min tid då jag bodde i en storstad. Men det var enligt många av dessa av mina ”vänner” alltså LÖGN.

Sedan försvann det lite Facebookvänner. Först svider det till lite i hjärtat, men sedan tänker jag att ”äh”, det är ju inga vänner om de inte kan acceptera att man har olika åsikter.

På vägen hem från jobbet, sitter jag på bussen och skrollar igenom media flödet och suckar över den sandlåda som politikerna leker med varandra. Det är som om de sitter med varsin sandig klubba och viftar i sandlådan. Jimmie Åkesson får sitta utanför. Utan klubba. Han får titta på. Jag ser någon knivskarp och bra skriven krönika som en bra journalist har skrivit och delar den på Facebook. Sedan försvinner jag in i musikens värld en stund innan jag är hemma.

På kvällen hinner jag stanna till en stund hos min mamma och pappa. Vi har tidigare alltid stått nära varandra politiskt, men sedan jag har blivit ”öppen” med vad jag tycker, så tycker min mamma att jag är obekväm. Och vi har släktingar som tycker annorlunda och då blir ju jag ännu mer, eh, obekväm. Så jag hinner bara innanför ytterdörren, så säger min mamma kyligt: ”Var det där nödvändigt?” Jag förstår att det har något med politik att göra, eftersom det är det enda som gör att hon är kylig mot mig. Jag klappar om hundarna och tittar oförstående på henne. Jag måste väl få dela en krönika på Facebook? Men jag har ju inte hunnit titta på eventuella reaktioner och kommentarer, så jag säger ingenting. Vill heller inte gå in i en diskussion. För de leder ingenvart. Oftast när vi har startat en diskussion i detta ämne, så håller hon med om själv orättvisorna i samhället, men tycker bara att det är JAG som ska hålla tyst. För att inte sticka ut hakan så mycket.

När jag sedan sätter mig i lugn och ro hemma i soffan och skrollar igenom på Facebook, ser jag att jag har fått fem kommentarer på den krönika som jag delade tidigare. En av kommentarerna är skriven av en arbetskamrat. Denna som tycker att jag är på fel arbetsplats på grund av mina åsikter. Några vänner har på senaste okcså fattat modet att stå upp för sina åsikter och kommenterar: ”Klockrent!” En släkting, som är S-politiker, har skrivit en lång kommentar och som vanligt handlar det om att jag (och övriga SD:are mfl) är trångsynta, rasistiska, enkelspåriga och hatiska. Att vi ser ner på andra människor och politiker. På HENNE. Stackars henne.

Detta har flera släktingar gillat. Och min mamma. Då förstår jag min mammas kyliga ton för en stund sedan där i hallen. Hon har förmodligen inte ens läst och tagit till sig vad krönikan handlade om. Hon har bara läst orden som min släkting skrivit. Målat mig som fan på väggen. Förmodligen har min arbetskamrat gjort likadant och smaskar till det hela lite i fikarummet tills jag kommer i morgon på jobbet.

Jag förstår inte. Det blir så fruktansvärt bakvänt, in och ut och fel! Det som känns så självklart och rätt för mig har blivit som mitt sociala självmord…

15 reaktioner till “Mitt sociala självmord

  1. En jättebra krönika! Din iakttagelseförmåga leder till att du gör samma upptäckt som barnet i Kejsarens Nya kläder: Kejsaren är naken! De som vägrat se och erkänna detta framstår som i efterhand som idioter. Därför hatar dessa människor de som upptäcker den nakna sanningen, pekar på missförhållanden och säger det rakt ut. Högt och tydligt!

    Liked by 2 people

    1. Tackar Göran! Ja, den liknelsen gillar jag 🙂 För varje gång man får upp ögonen på någon, så andas man ut. För det öppnas ögon och öron, men i önskar att det gjorde. Hoppas att du fortsätter att läsa!

      Gilla

  2. Klipp av din krets på facebook, ha vänner kvar som accepterar och respekterar fritt tänkande. Så har jag gjort. Övriga kan nå mig på messenger eller mail eller sms. Men min facebooksida är min egen oas, jag samlar krönikor och artiklar som jag tycker är viktiga. Och jag har gemenskapen i gruppen Projekt Sanning med Madeleine Rönnqvist med maken Henrik.

    Det är inte värt hälsan att stångas mot familj och arbetskamrater som lever i ett Stasiland…

    Krampå dig!

    Liked by 2 people

    1. Hej Cecilia och Tack för ditt svar! Jo jag har nog tänkt på att frisera min vänkrets på facebook och ta bort energitjuvar. Samtidigt som det känns så onödigt att behöva göra det med vuxna människor, som borde veta bättre -om du förstår vad jag menar? Ja, någonstans i de tankegångarna är jag.

      Jag har vänner, familj och arbetskamrater som står på min sida också, men tyvärr så är det ”den andra sidan” som oftast har den högsta rösten. Än så länge. Men jag vägrar att vara tyst och tänker också vägra att tystas.

      Kram på dig med!

      Liked by 1 person

  3. Hej, läste din blog på katerinamagasin, och ville bara komma över här och skriva några ord.

    Väldigt tråkigt att höra om all friktion med arbetskollegor och familj, tyvärr blir jag inte förvånad längre efter att ha läst om liknande situationer så många gånger nu, men jag tycker ändå det är så väldigt synd att folk väljer att se andra människor som ondskan personifierad bara för att man har lite andra åsikter. Men som du är inne på i din text så är det antagligen knappt andra åsikter heller, jag tolkar din text som du bara vill ha ett tryggt samhälle, och jag vill då tro att de flesta människor vill det samma. Men åren bara går och det blir inte bättre, snare sämre och sämre för varje år. Det är så otroligt synd att vi inte kan ha öppna debatter i det här landet inom familjer, på arbetsplatser och i det offentliga rummet, där folk får säga vad de tycker och tänker utan att bli dömda och stämplade för sina åsikter, för att på riktigt komma till botten med problemet och vända det här landet på rätt väg igen. Det är väl bra att vi har olika åsikter? Hur tråkig hade inte världen varit om alla tycker likadant?

    Hoppas iaf att du fortfarande har personer kvar att vända dig till så du inte blir ensam kvar, och om arbetskollegorna fryser ut dig, börja se dig om efter ett nytt jobb!

    All lycka!

    Liked by 2 people

    1. Hej och Tack för din kommentar! Jo visst är det trist och tragiskt att att inte alla kan prata, diskutera och debattera om saker som vuxna människor idag. På en anständig nivå, så att man i alla fall kan komma fram till ”Ok, nu är vi inte helt eniga så vi lämnar det där. Men vi kan ändå dricka upp kaffet och sitta kvar här en stund”. Men det verkar inte folk kunna göra idag. Se bara på politikerna.
      Jo, Jag har nära vänner kvar som har samma politiska syn och även nära vänner som inte delar politiken. Men vi vet vart vi ”drar gränsen”. Men sedan finns ju klicken som inte vet det. Och som inte kan stå ut med mig på familjemiddagen osv, trots att jag sällan drar upp politik och sådana frågor där. Jag brukar vara den som hamnar i barnhörnan och är jultomte, alltså den ”minst seriösa vuxenprataren”. Men det hjälps inte. Släktmiddagarna och högtidsträffarna får jag numera stå för på mitt egna sätt med de allra närmaste. Men hellre det, på ett ärligt och innerligt sätt utan hyckleri.

      Gällande arbetet så fungerar det bra ändå. Det finns båda läger bland personalen, men tyvärr så är den med störst mun också den som tycker längst ifrån mig. Men jag håller mig trevlig som en arbetskamrat bör. Varken mer eller mindre. Arbetet är annars så positivt så att det väger över.

      Gilla

      1. Jag såg också den här bloggen via Katerina Magasin.
        För min del hade det varit fullständigt omöjligt att diskutera via Facebook så jag deltar aldrig i några diskussioner där. Det hade omedelbart resulterat i en hoper helt osanna stämplingar.
        Och jag bor inte ens i Sverige (utflyttad för 15 år sen). Det vore kanske fel att ha synpunkter på ett land där jag inte längre bor.
        Jag stöder t.ex. Brexit … och DET går inte att skriva på en svensk FB-sida för då sitter stämpeln där omedelbums och folk går i taket.
        Jag tycker också att Donald Trump var ett betydligt bättre alternativ än Hillary Clinton. Det kan man inte heller skriva… situationen hade blivit omöjlig direkt.
        För egen del struntar jag i vilket men om jag sade vad jag tyckte på Facebook eller Twitter så finns det risk för repressalier för ANDRA i min familj…
        Av den anledningen är jag mycket tyst på de stora sociala medierna. Sociala medier är dessutom en energitjuv av mycket stora mått. Så jag har i princip valt bort dem.
        Är också tillräckligt gammal (60 år) för att inte känna behov av att äga mobiltelefon. Jag har en gammal mobil som ligger i bilen. Den är bara där för att jag ska kunna ringa räddningstjänst om man skulle komma först till nån olycka, annars behöver jag ingen mobil.

        Gilla

      2. Hej Ron och Tack för din kommentar! Du verkar ha gjort många kloka val 🙂 För det gäller verkligen att kunna sålla och sila i dagens samhälle i vad som ger och tar energi. Mobilen, sociala medier har för mig vägt 50-50 om jag räknar det grovt hittills, så än så länge så fungerar det.
        Det måste vara både intressant och frustrerande att följa Sverige utifrån nu. Att riktigt se politikernas sandlåda, amhällets förfall och rubrikerna som en stor del av invånarna bara väljer att blunda för.
        Ja Brexit är jag också för. Röstade Nej till EG i ett skolval, när det begav sig. Redan då kändes det fel med hela geggamojan att bli styrd från en stormakt.
        Och betyndande Trump, så förstår jag också varför han vann. Men jag förstår inte varför det inte lyssnas mer på folket även i USA, vad i Trumps budskap som är bra? Folk har fått nog, precis som här. Men i USA bryr sig folk mindre, tror jag?

        Tack för att du tog dig tid att läsa bloggen och varmt välkommen tillbaka!

        Gilla

      3. Jag gjorde väldigt många korkade val först … 😉

        Precis som du säger är det både intressant och (väldigt) frustrerande att se utvecklingen i Sverige ”utifrån”. Man förändras själv när man har varit ute ur landet länge. Sveriges regering verkar i princip ta order från Bryssel och fungerar mer som en ren expeditionsministär. Har Sverige självstyre? Eller… inte?

        Nånting liknande ser jag hos Remain-politikern Theresa May … man behöver inte läsa många kommentarer i brittisk press för att se hur det bubblar under ytan. Många menar att hon INTE jobbar för den majoritet som röstade Leave. Hade hon gjort det, så hade GB redan varit ute ur EU för länge sen.

        Jacob Rees-Mogg är en genuin Brexiteer men han har alltså INTE släppts fram till PM-posten – varför inte det? Det kan man fråga sig. Har GB demokrati?

        Som en jämförelse kan vi titta på den svenska folkomröstningen om EU-medlemskap. Den hölls i november 1994. Riksdagen klubbade beslutet om anslutning formellt i december, och i januari 1995 (bara sex veckor efter folkomröstningen) var Sverige en fullvärdig medlem.

        Theresa Mays Remain-regering har i dagsläget dragit ut på Brexit i snart två och ett halvt år. Vilka slutsatser kan dras av detta? Har vi demokrati?

        Gilla

      4. Men vad finns det att ”diskutera” och ”debattera” med dessa vänsterliberaler, mångkulturister och globalister?

        De har haft makten sedan 70-talet och ALLA problem SVerige har idag är deras fel!

        Det finns inget att diskutera, de har fel, de bär skulden, de är fienden.

        Till oss, till våra barn, till nationen.

        De skall krossas med fakta, inte diskuteras med.

        Diskussioner/debatter har man med människor som har något att tillföra.

        Våra motståndare har inget att tillföra, de är såssehjärntvättade zombier.

        Sådana ser man till att få bort ur sin bekantskapskrets.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s