Vårt land våldtas

hand-2593743_1280

Som mamma till en tonårsdotter så är det med en blandning av fasa, ilska och försvarsinstinkt som jag nu läser igenom nyhet efter nyhet om våldtäkter i vårt land. Gruppvåldtäkter. Våldtäkter mot tonårsflickor. Utomhusvåldtäkter. Överfallsvåldtäkter. Brutala våldtäkter. Det är så att äcklet blandas med en hjälplöshet över situationen i samhället idag.

En del påstår ju att det INTE är värre idag än för 30-40 år sedan. Utan att det bara uppmärksammas mer och att flickor, kvinnor och tjejer anmäler ”lättare”. Hah! Det tror jag inte att en mamma, väninna eller syster till ett våldtäktsoffer skulle påstå. Inte heller någon som själv varit nära att bli ett offer för våldtäkt idag. För det behövs inte mycket. Vissa lever i den vanföreställningen att vi kvinnor, tjejer, flickor får skylla oss själva för att vi klär oss utmanande, går ute på kvällen, är sminkade och tillgängliga. Eller följer med en kille hem. Men har kvinnan sagt att hon vill ha sex? Det är ju inte per automatik att en kvinna vill ha sex för att man klär sig i en kort kjol, sminkar sig och går ut ensam?

Men idag låter det nästan så. På många. Inte alla och jag ska inte peka ut någon eller döma någon för det är inte min grej. Men det finns vissa människor som man helt enkelt inte vill hamna i diskussioner med, även om jag gärna diskuterar olika sidor av saker och ting.

För några år sedan när jag gick en kurs om kvinnovåld, så kom vi in på våld i hemmet och när män våldtar sina kvinnor för att förnedra och ”äga dem”. Jag som gärna diskuterar olika religioner, länder och levnadssätt frågade läraren om det inte fanns skillnader i statistiken från olika länder? Eller om detta våld har ökad i och med invandringen i Sverige? Kanske med den hedersrelaterade kulturen? Oj, vilken fyr det tog i klassen. Läraren försökte först att besvara mina frågor med att ”Nja, jo såna siffror kunde hon nog ta fram”, men när kurskamraterna började att hugga om att man INTE kan fråga sånt, så bytte läraren samtalsämne.

När vi några dagar senare skulle ha ett grupparbete i ämnet ”Kvinnovåld” så fick jag arbeta själv. Ingen ville jobba i grupp med mig. Jag var ju rasist. Liknande hände någon vecka senare när vi pratade omskärelse av små barn. En tjej i klassen sa att ”de måste ju få fortsätta med sina traditioner som är tusentals år gamla”. Jag blev upprörd och frågade om hon verkligen har sett någon dokumentär på en omskärelse av små flickor? När de bänder upp de små flickornas ben, håller isär dem med våld, skär sönder deras könsdelar med i bästa fall ett rakblad, medans kvinnorna står och ömsom skrattar och gråter bredvid. Sedan sys lilla flickan ihop, så att bara ett litet litet hål finns kvar, så att mensblod och kiss kommer ut. Så när det är dags för henne att göra sexdebut, så spräcks hålet upp… Gissa om jag blev populärare då på kursen? Efter det där så gick halva klassen ihop och försökte att få mig avstängd från utbildningen pga mina ”rasistiska åsikter”. De lyckades inte.

Ja, det där blev ett sidospår ursäkta. Men saken är den, att de som där var mina kurskamrater och hade mycket bättre betyg än jag på pappret, tänkte så trångsynt så att det är skrämmande. Och det tycker jag speglar även många av dem vi ser och samtalar med runt omkring oss i samhället. Fina människor som ska vara bildade och ”stora på sig” bor så skyddade så de behöver aldrig ens gå igenom en mörk gränd och vara orolig för att bli rånad eller våldtagen. De har taxipengar att ta taxi för eller ännu bättre privatchaufförer. De bor i så fina områden att de behöver inte gå förbi de områden där kriminaliteten har sitt största fäste. Eller som jag har pratat med en släkting med, som har en helt annan syn på samhället. Hon brukar säga ”Åh jo, jag har visst varit på ett flyktingboende! Och gått på Plattan! Så jag vet nog…”. Men hon var på flyktingboendet i egenskap av ungdomspolitiker och då under ett studiebesök. Det kan ju hända att det var lite uppstajlat och bra då, på flyktingboendet? Och Plattan. Där kan man ju gå över och äta en glass och prata med väninnorna utan att se ett skvatt av samhällets alla baksidor, många gånger. Om man inte vet vad man ska titta efter. Sen beror det ju på vilken tid på dygnet man är där och inte bara springa över där en gång…

Sist jag var i huvudstaden och vistades i närheten av ”plattan”, så var min man och dotter med. Det var sommar, varmt och mitt på dagen. Vi hade gått och shoppat lite och jag sa på kul, men samtidigt på allvar till dottern ”Nu ska vi ha en lektion i svensk samhällskunskap. Kom så sätter vi oss en stund”. Så vi satte oss i trappen som leder ner till plattan och bara tittade på folk. För det är ju onekligen ett intressant ställe att studera människor på och det finns mycket att titta på. Det första som hände var att några killar som stod ovanför oss, vid ett staket, började att busvissla till min dotter. Sedan när hon inte ropade så ropade dom. När jag blängde på dom så skrattade dom bara. Sedan fortsatte dom att vissla och ropa. Tillslut pekade jag ”fingret” åt dom. Då slutade dom.

Då började dom att vissla och ropa åt andra tjejer som gick förbi. Oavbrutet. Tillslut fick dom napp. En tjej som var, kanske 15-16 år gammal fnittrade och slängde med håret och gick upp dit till killarna. De började att prata med henne, hon fnittrade. Sedan smekte de hennes hår, buffade lite på henne så att hon skrattade och började ta tag i henne. Allt inom loppet av några minuter. Allt gick fort och snart tryckte dom henne mot staketet och skulle pussa henne. Jag var redo att rusa upp! Men då slet hon sig och sprang därifrån. Alltså, vad var det där?!

Nu har jag inte ens skrivit vilken nationalitet det var på dessa killar. Behöver jag det? Det var den kategorin som säkerligen klassas som ensamkommande. Dyra skinnjackor, Peak Performance, Adidas märkeskläder. Guldsmycken och nyaste Iphones. Ok, detta var första gången jag såg detta med egna ögon så här tydligt inpå, vad det nu var ett försök till. Det kanske var en helt vanlig ”Jag gillar dig tjejen” gest. Men det såg inte okej ut. Man gör inte så där. De kände inte varandra innan. När jag har berättat om denna iakttagelsen för de ”vänner” som tycker att sånt här inte verkar existera, så erbjuder jag dem att vi kan ta en heldag och åka till platser där jag kan visa samhället från den sida som jag gör. Ja, just den händelsen är svår att visa igen, kanske. Eller tyvärr så tror jag inte att den är det. Om man bara tar sig lite lite tid. Sätter sig ner ute och tittar. Då vet jag att man ser sånt här.

2 reaktioner till “Vårt land våldtas

    1. Hej tired och Tack för kommentarerna och att du tagit dig tid att läsa min blogg!
      Ja, nog blir man trött. Och less och frustrerad, arg och allt däremellan. Ibland blir jag till och med full av skratt när jag ser hur en del som debatterar med mig på tex Facebook kopierar komentarer från tidigare, eller någon annan! Och i stundens hetta har jag fått fel namn, vilket är lite dråpligt.
      Ja, det gäller att hålla huvudet kallt i den galenskap som pågår i vårt land idag.

      Hoppas att du fortsätter att läsa mina texter och Välkommen tillbaka till bloggen!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s