Svart eller vitt

Då var en jobbhelg avverkad då. Tillbringat fler timmar på jobbet tillsammans med patienter med varierande mående, än hemma. Och allt innanför de väggarna på avdelningen har blivit ”normalt” efter att man har arbetat i år där. Eftersom det är en ”sluten” värld, så skulle de flesta andra bli chockade om de visste vad vi som personal fick vara med om och jag önskar att man kunde berätta. Samtidigt som jag är glad att det finns sekretess, för patienternas skull. För rätt som det är så kan jag eller någon som jag har när mig, bli sjuk och behöva den sekretess och vård som råder där.

I helgen när jag satt i soffan på avdelningen tillsammans med några patienter och tittade på morgon TV. Det pratades så klart om politik och de turer om den stundande  regeringen och dagiset som politikerna håller på med. Det är ju ett sådant virr varr av turer hit och dit och fastän jag är ganska så ”amatör” och insatt i politiken, så är det näst intill obegripligt nu att hänga med i svängarna om vilken politiker som vill samarbeta med vem. Så därför kan jag tänka mig hur rörigt det måste vara för personer som inte mår helt bra och dessutom kanske är påverkad av en hel del mediciner, att hänga med i politikens värld. Men jag har tyckt mig att sett tre läger hos patienterna. 1. ”Äh. Det blir bara skit vad än man väljer”. 2. ”Vi som har ett sånt fint land måste hjälpa andra också”. 3. ”Inte SD. Dom kör ut oss mitt i natten. Inte SD.” Ok. Det finns ett läge 4 också. ”Ut med dom som inte är svenskar. UT!”

Eftersom jag i min yrkesroll måste hålla mig objektiv, så kan jag bara svara och fråga ”objektivt”, men det är svårt! Helst när någon med skräckslagen blick säger alternativ 3. Men faktiskt så frågade jag lite trevande, ”Jaså? Gör dom? Jaha…Vem säger att dom gör det?”. Men personen som hade den skräckslagna blicken såg så skrämd ut, att denne bara upprepade frasen om och om igen, när TV:n var igång och politikerna pratade ”Inte SD!…” Man undrar vart det kom ifrån. Någon moské? Imam?

Gällande det förra inlägget jag skrev (Alla likas värde) om att flyktingar och invandrare skulle ha lättare att få vård tex, så tänkte jag efteråt att det finns så klart undantag. Och jag har sett fall där individer har hamnat mellan stolarna, precis som utsatta svenskar kan göra. Oftast handlar det då om de flyktingar eller invandrare som är riktigt sjuka och inte är så lätta att rehabilitera och skriva ut så fort. Personer som verkligen har flytt ensamma och är i en utsatt situation med trauman i bagaget. Men det är liksom konstigt och märkligt, för det är oftast just de tysta, mest ärrade som blir de utsatta och de utan talan. De gråter sig inte till krav utan tiger och lider. De ställer inte till med hungerstrejk och sittstrejk, utan dessa plågas i tysthet och tynar bort mentalt eftersom de inte blir förstådda. En svensk med riktigt dåligt mående blir ju knappt förstådd! För det är nog svårt för en svensk i samhället. Tänk då för en som inte kan språket. Hur tänkte politikerna där? Näe. Dom tänkte inte. För dom trodde att alla som kom till vårt land var ”högutbildade, resurser för vårt land, välfungerande, engelsktalande bla bla bla”.

För trots att jag har mina ”starka politiska åsikter” -som en del tycker att jag har- så ser jag alltid individen i människan. Och någonstans måste jag lyckas med det i mitt yrke, för jag brukar bli väldigt omtyckt av de utländska patienterna, vilket vissa finner märkligt. De brukar ofta fråga mig om min ”tro” och säga att jag har ett rent hjärta. Tacka mig för att jag inte dömer dem, lyssnar, finns där osv. Tuffa ”orten killar” har kallat mig ”bror” och glömmer bort att jag är tjej för en stund. Jag låter dem prata på sitt sätt och skojar och skämtar. När jag gör fika åt dem så är jag nog den enda i personalen som byter handskar mellan skinkpålägg och kalkon -av respekt för muslimerna. Det gör mig egentligen ingenting. Det är på mitt jobb -för deras välmående.

Det är klart att jag skulle föredra ett jobb i svensk idyll. Men det är ett minne blott och nu är det bara att gilla läget. Mitt kall i livet är att arbeta med att hjälpa människor och en stor del av sveriges människor idag har utländskt härkomst, så då får det bli så här. I den bästa av världar så kan vi alla leva sida vid sida, respektera varandra och de lagar som finns här i landet. Slippa vara rädda för att gå ute på kvällarna och inte vara rädda för att lämna bilen, cykeln eller ytterdörren olåst. Men fastän vi lever en massa människor på samma jordklot -i samma värld- så lever vi i olika sorters kulturer, efter olika normer, med olika lagar och seder. Att tro att allt ska fungera bara för att människor flyr från ett ställe till ett annat och förvänta sig att ”voilá nu blir det bra för alla” -VEM är så naiv? Men jag börjar förstå nu hur man kan vara så dum och tänka så barnsligt och naivt.

Om man sitter som vuxen och lyssnar på barn som leker med leksaksdjur eller dockor så kan det låta så här; ” Dom här ponnysarna bor här och så kommer en dum T-rex och skjuter på dom. Ponnysarna springer och behöver någon annanstans att bo. Zebrorna erbjuder dom plats lite längre bort, för zebrakungen säger så. Men sedan börjar det goda gröna gräset ta slut där. Då säger zebrakungen att zebrorna får ordna egen mat på annat håll, så att det räcker till ponnysarna för dom är det synd om som har sprungit ifrån krig. Då blir zebrorna ledsna på sin kung och säger att han har svikit dom. Då säger kungen att han inte vill vara kung åt zebrorna längre. De får ta bort sina ränder, annars tar han bort sina -för han tänker minsann INTE ha likadant som de oanständiga zebrorna!

Men nu behöver man inte lyssna på barn som leker. Nu startar man bara TVn, radion eller bläddrar i tidningen och där finns de; politikerna. Sandlådan. Jag säger bara stackars de sjuka och svaga som inte kan göra sin röst hörd. Svensk, osvensk eller vem som helst. Och trots de påhopp jag ständigt får från pajaser på Facebook eller snedvridna pk personer i omgivningen som stämplat mig som ”rasist”, så vet jag att jag gör bra mycket mer för invandrare/flyktingar än vad många av de gör.

Jag undrar hur många verkligen traumatiserade flyktingars händer som statsministern har hållit i under vargtimmen, när de hyperventilerat i panik, då de trott att någon ska krypa ur garderoben för att mörda dem? Eller har han suttit för min lön och i timmar försökt kommunicera med tecken och ljud och med hjälp av google-translate, för att kunna få fram att det är salt i filen som en person vill ha? Eller sitta hos en tjej som blivit gruppvåldtagen av ett gäng ensamkommande flyktingpojkar. Nu så chockad så att hon inte klarar av att ta hand om sig själv. Suicidal, paranoid och tror att killarna är utanför fönstret och ska hämnas för att hon har polisanmält dem. Man får sitta på hennes sängkant och nästan med milt tvång hålla henne, så att hon stannar i sängen tills lugnande medicin börjar verka så att hon somnar. Han borde pröva. Han skulle behöva det. Om inte annat för att se hur en SD-väljare fungerar på sin arbetsplats.