Vårt kalla land…

new zealand topography from above
Photo by Harrison Candlin on Pexels.com

Livet har gett mig annat att göra ett tag, så jag har varit tyst här ett tag. Men ögon, öron och hjärnan har inte varit avstängd för det som händer både i samhället och på sociala medier för det. O nej.

Jag ser så mycket galet och knäppt utanför ytterdörren, så att jag ibland önskar att jag kunde sätta mig i en tidsmaskin och förflytta mig tillbaka till när jag var 5 år gammal. Då kunde jag och ungarna i grannskapet vara ute till sent på kvällarna och leka. Visst var vi lite rädda för ”fyllegubbarna” som skränade ibland ifrån balkongerna på hyreshuset, men det var ungefär det mest farliga på vår by. Och grävlingarna. På kvällarna kröp man upp i soffan med mamma och pappa och tittade på Dallas. Kanske någon rysare, någon gång. På nyheterna pratades det om Tjernobyl och det var läskigt, minns jag. Och AIDS. Jag minns att jag var livrädd att jag blivit smittad av AIDS, eftersom jag hade en killkompis som jag lekte med lego med! Visst kunde det pratas om något mord eller våldtäkt på nyheterna, men inte som idag!

Det vore lögn att påstå att Sverige var ett tryggt och fläckfritt land för 30-40 år sedan, men nog var det skillnad?! För jag fattar inte hur en del kan påstå att ”Näe då. Det är ingen skillnad! Det är Media som vinklar fel”. Eller: ”Absolut inte! Det är bara fler som anmäler brott idag!”. Eller klassikern: ”Det är SD:s fel…”

Men kan då de personer som allvarligt sitter bakom dessa ”försvar” gå i god för de påståenden att det såg ut likadant på gatorna  i storstäderna för 25 år sedan, som det gör idag? Rörde sig de människorna på gatorna eller i samhället då och nu? Eller är det oftast personer som sitter bekvämt i sina soffor med sin laptop/mobiltelefon, egentligen långt ifrån det samhälle som vi idag irrar runt i?

Det här med att inte känna igen sig i sitt eget land, sitt eget samhälle, sin egen stad tycker jag blir mer och mer påtagligt. Ett av de många exempel jag kan ge: Jag står och väntar på bussen och står 10 minuter ensam på hållplatsen. Ett äldre par kommer och ställer sig och väntar. De nickar artigt som en hälsning. 2 minuter innan bussen, kommer 3 stycken yngre personer med utländsk härkomst. De stojar och far omkring på trottoaren, så att både jag och det äldre paret får flytta på oss flera gånger på dessa minuter. När bussen kommer, borde ”seden” och artigheten enligt mig då, vara att det äldre paret får kliva på först. Sedan jag och sedan ungdomarna. Men nej. Ungdomarna ger oss andra inte en blick utan trängs in i bussen.

Visst! Ungdomar kan vara skräniga! Svenska ungdomar också! Men detta är något jag ser genomgående hos utländska ungdomar och har faktiskt pratat med en del om det. Och fått förklaring av dem jag pratat med. De visar respekt, STOR respekt för äldre släktingar och familj. Men när de är på stan osv så tänker de inte så. Lite av det här tror jag tyvärr håller på att smyga in i samhället och skolan överhuvudtaget. Det suddas ut genom att lärare inte får säga till elever om rätt eller fel, brott inte får de straff som behövs och respekten försvinner.

Nä. Dags att värma en kopp te. Termometern ute har krupit ner rejält ikväll. Det är kallt, kyligt, gnistrande och kallt ute. Naturen förbereder sig för en riktig vinter verkar det som. Perfekt för att blogga…

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s